Vänsterpartiets kongress har just beslutat att kräva sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Partiet ska nu driva detta i valrörelsen. Alla ska få 25 procent mindre arbetstid, men lika mycket betalt. Det motsvarar en löneförhöjning med 33 procent per arbetade timme, på ett bräde. Grattis! Vem vill inte ha det?

Eftersom vänsterpartiet i förra veckan lade fram en budget utan några nämnvärt högre anslag till skolan tillsammans med de övriga rödgröna, måste man då anta att skolhuvudmännen ska minska arbetstiden med 25 procent med i stort sett oförändrade budgetramar.

Det motsvarar arbetsinsatsen för drygt 18 000 grundskollärare, 20 000 anställda i förskolan och nästan 8000 gymnasielärare.

Om detta skulle genomföras med bibehållen undervisningstid för eleverna måste klasstorleken ökas. En förskolegrupp skulle komma att består av i genonsnitt drygt 25 barn. En skolklass skulle komma att bestå av 35-40 elever.

Om man ska bibehålla klasstorlekarna på dagens nivå och korta arbetstiden måste pengar tillföras, 18-20 miljarder kronor varje år bara för förskola, grundskola och gymnasium. Detta bara för att genomföra 6 timmars arbetsdag för skolsektorn. Men vänsterpartiets förslag gäller inte skolsektorn, utan hela arbetsmarknaden med flera miljoner löntagare.

Det finns bara ett ord för vänsterpartiets beslut - vansinne. När börserna vibrerar och Europas ekonomier står på kanten till stupet, då tycker vänsterpartiets högsta beslutande organ att det är dags att klämma i med en utgiftspopulism som saknar motstycke i svensk politik.

Ett parti som agerar så är inte regeringsfähigt.